anna&casper&melvin

nu har vår "lilla" familj blivit en lagom familj och det känns som att allt är som det ska. jag har sen vi fick casper velat ha syskon till honom och nu känns det bara helt kanon att vi är fyra :) men det är ju vissa saker man glömt bort med att ha en bebis. man kommer mest ihåg gobitarna och inte sånt som att de inte sover så mycket på natten mm. vi har än så länge haft en otrolig tur med att melvin sover men det är ju ändå mat på natten som gäller fortfarande. casper slutade äta helt på natten när han var 6 veckor men sån tur har man nog bara en gång känns det som. det känns som att vi alla fyra börjar bli lite mer vana vid att vara fyra nu. givetvis är det svårt att räcka till när casper vill ha hjälp med något och lillebror precis får mat osv. men jag antar att det är så det känns att vara tvåbarnsmamma. det är så himla skönt att vi är hemma tillsammans alla fyra i 6 hela veckor. så vi hinner vänja oss lite vid allt nytt det innebär att tre blivit fyra....

lillebror kom till världen tidigt på morgonen den 4 juli. efter en kväll med lite småont i magen som sen blev mera ont i magen när jag skulle sova kändes det som att äntligen var något på gång! jag fick ont precis var 4:e minut sen fram till vid ett tiden då vattnet gick... då övertalades jag att åka in av min kära man. själv trodde jag mest det var förvärkar så jag hade ingen brådska. tänkte att det tar ju säkert något dygn till innan han vill komma ut... men väl inne på förlossningen började det göra riktigt ont och värkarna kom tätare. efter en snabb koll av barnmorskan konstaterades det att jag var öppen 5 cm. jag blev helt chockad med tanke på hur lång väg(typ 20 timmar) det var till 5 cm sist! efter en stund tyckte jag allt kändes så intensivt så jag fick lustgas och undersöktes igen. fullt öppen och en bebis på väg.... ojojo säger jag bara. lite mer än två timmar efter att vi kommit in till sjukhuset föddes en helt underbar liten kille :) kunde knappt tro det var sant när allt var klart...

melvin en vecka gammal...

storebror och lillebror

precis som jag anade är det samma visa denna gången.... har nu gått över 11 dagar och tycker livet känns en aning orättvist ibland. visserligen mår jag bra fortfarande förutom lite småkrämpor här och där men det är ju ändå tröttsamt att gå på övertid. jag är säker på att alla som varit där förstår hur jag menar... vi har dock fått tid för kontroll och ev igångsättning men hoppas ju in i det sista att jag ska slippa det. så snälla håll tummarna att den lilla plutten väljer att komma ut innan dess!